De tre huvudriktningarna inom MLD utgår från Asdonk, Vodder och Földi. Enligt dr Emil Vodder finns fyra grundläggande grepp som kan beskrivas som pumpande grepp, roterande grepp, stående cirkel och djupare grepp. Alla utförs med mjuka och främst cirklande rörelser. Därmed stimuleras en sträckning. Man skiljer mellan en förskjutningsfas i riktning mot önskat avflöde och en passiv avspänningsfas. Greppen anpassas efter de olika kroppsdelarna.
Vid ett hårt (kroniskt) lymfödem krävs ytterligare grepp, exempelvis ringformat ödemgrepp, stort uppmjukande grepp och stort förskjutande grepp. Vid utförandet av dessa grepptekniker anpassas behandlingen efter vävnadens konsistens – ju fastare ödem, desto kraftigare tryck.
Med hjälp av dessa grepptekniker aktiveras lymfavflödet genom att lymfkärlens pumpeffekt förbättras. Greppen stimulerar nämligen en ökad pumpfrekvens hos de glatta muskelcellerna i lymfbanorna. När greppen upprepas flera gånger ökar genomflödet.